Miss Tazanee

Inlägg publicerade under kategorin Deppig/Ledsen

Av Tazzy - 23 oktober 2014 21:00

Du är den ända jag sagt det till och den ända jag använde SHIFU med.
Det var vårdat ord som vi använde istället för att säga
"jag älskar dig så otroligt jävla mycket att det inte går att beskriva"
Jag är rätt så säker på att du minns vad SHIFU var för förkortningar så
jag behöver inte ens skriva det här så att alla andra också vet,
det var vårt ord och förblir vårt i mina ögon. Om du säger det till någon
annan vet jag inte men jag hoppas och tror att du känner som mig.
"Det var vårt ord och kommer så förbli"

En sak är jag rätt så jävla säker på i alla fall.. det är nog bara jag
som har tänkt tillbaka och känt att jag saknar det vi hade.
Den mysiga tiden i början när vi kunde mysa ihop, titta på hockey,
titta på stream, skoja och busa runt med varandra som man gör när man
är tillsammans och älskar varandra.

Men något hände och vi gjorde allt mindre saker tillsammans..

vi sov inte ens tillsammans längre utan du somnade på soffan till en film, serie eller stream.
Utmattad av väntan somnade jag på sängen, vaknade utan dig vid min sida.
Första gången tänkte jag inte så mycket på det men efter att det hände
varje dag/natt så började jag känna mig alltmindre önskad och älskad av dig.


Var det så att det du kände för mig började dö ut eller
hade du aldrig känt något för mig sedan dag ett?


En vän till dig frågade mig hur det var mellan oss på grund av att han sett
dig festa och dricka så mycket på en kort tid och det påminde honom om
en annan gång, då det var problem mellan dig och tjejen du då hade.
Jag svarade "så vitt jag vet så är det bra mellan oss för han har inte sagt annat"
så berätta han varför han frågade och jag sa då "snälla, fråga honom i stället"
men det var tydligen jävligt fel av mig.. efter det slutade du prata eller skriva
till mig. Du inkluderade inte mig i dina planer på köpa ny super dator om du
vann en massa pengar (bara ett exempel av säkert +4), utan ditt svar när jag
frågade om vänner var viktigare än flickvännen blev "ja, i detta fall så är dom det".

Besviken och sårad drog jag mig undan och började spela Word of Warcraft
nästan lika mycket som innan jag träffade dig.


Där fick jag hjälp av två i mitt guild att levla upp min karaktär så jag kunde börja raida med guilden.
Tiden gick och jag hörde alltmindre ifrån dig, kändes som du gjort slut med mig

utan att säga något alls till mig. Efter kanske 1-2 månader så fick jag
meddelande på Facebook ifrån dig där du skrev att det var slut för att jag varit
otrogen och att våra vägar aldrig mera skulle mötas. Jag blev arg och ledsen..
mest för att du varit tyst mot mig så länge och plötsligt, när du väl skriver så
anklagar du mig för något som inte stämde.


Du såg det som att jag varit otrogen för att du såg en bild där det stod
"i love you" men inte ditt namn.. medan jag och många som pratade med mig
under den tiden vet att mitt hjärta tillhörde dig och att den bilden var mera
som ett "tack för all hjälp och allt stöd när jag varit ledsen, jag älskar dig"

Jag grät flera nätter.. kunde inte spela Diablo 3 eller League of Legends utan att sakna dig.
Det gjorde så ont i mig att veta att du lämnade mig. Att folk under tiden vi var
tillsammans men även efter du gjorde slut, försökte para ihop mig med någon
annan gjorde inte min situation så mycket bättre eller lättare.

Så jag började gå ut på krogen med bekanta för att kunna koppla bort smärtan i mitt hjärta efter dig.
En krog kväll slösade jag säkert flera 1000kr på alkohol som i slutändan ändå inte
förbättrade eller försämrade hur jag mådde eller kände.


Nyår kom och jag låg med 39.9 i feber efter att ha varit på krogen helgen innan.
Jag blev väl omhändertagen av en kille medan jag låg och gungade mellan 38-39 grader,

i ca2 veckor. Jag är honom jävligt tacksam även om han sedan behandla
mig som inget annat än skit. Alla som bryr/brytt sig det minsta lilla om mig ska
ta mig FAN också vara honom tacksam för att han tog hand om mig och såg till
att jag blev fri den jävla febern. Dum som jag var efter så blev vi tillsammans och
3 månader senare lämnar han mig, som jag trodde att han skulle göra eftersom
vi då inte hade samma typ av "närhet" längre och inte ens haft sex på  månad.

Han hade börjat bete sig väldigt konstigt och börjat smyga med sms/samtal
så jag anade att något var fel. Han körde hem mig och jag mådde otroligt nog
inte det minsta dåligt av att han lämnade mig. Det jag dock mådde dåligt över var
att jag blev tvungen att lämna igen katten som jag tagit hand om.

Det sved som FAN i mig.


Jag var singel och inte redo för något nytt förhållande.

Jag var med underbara vänner i kanske 1-2 veckor och

kände att det var väl behövt efter att varit uppriven från att lämna tillbaka katten.

Skaffade mig en ny tatuering.. till minne av katten. Mitt val av tid att göra den
var inte alls den bästa. Vet inte om det var bra att jag ens satt hos dom just den dagen.
Med facit i handen var det inte alls det bästa valet att sitta där just den dagen på samma
gång som det känns som ett rätt okej val. Det beror ju på hur man ser det..

att karln försökte få mig kär i honom på en så kort tid efter att jag just blivit lämnad,
var inget annat än svinaktigt gjort av honom.

Att han kort efter säger att han vill ha barn med mig och skapa
familj skrämde mig något så otroligt, men det ingen av oss visste var att jag

redan var gravid när han sa det.

Han kanske visste och därför sa det den dagen och framför sin son.


Vi slutade umgås för att jag mådde inte bra runt honom,

kändes som han försökte manipulera mig till att älska honom.
Gick någon vecka och jag kände att jag behövde köpa graviditets test

och kolla om jag var gravid för jag kände mig konstig.
Jag fick inte migrän eller min mensvärk så som jag alltid fick i samband med mensen.

Jag köpte testet och testade mig,
testet visade att jag var gravid och hade varit det i ca.2 veckor.

Berättade för pappan som vart glad i början, 

men som tiden gick så blev han alltmera konstig mot mig

och började anklaga mig för massor med saker.
Han kände att jag behandlade honom som luft eller som skit,

men låt mig säga detta...


jag hade det typiska och helt normala morgon sjukan under de 12-13 första veckorna och
kände mig mera död än levande.

Han sa att han förstod och att han tyckte synd om mig,
men då undrar jag varför han kasta massor med skit på mig (i form av ord).

Han är pappa till 6 barn och påstår att han aldrig blivit så illa behandlad som han blev av mig...
det tror jag vad jag vill om, för 6 olika kvinnor kan knappast reagera 100% lika som någon av den andra eller ena.
Jag var snäll och frågade om han ville finnas med i bilden för barnet och han svarade "jag vill inte" och
bara dagen efter så hade han skaffat en flickvän (vad jag vet).


Gravid under en sommar med 20-30 grader ute och

minst lika varmt inne i en liten etta som solen låg på fönstret hela dagen.
Men sommaren passerade och jag fick ett "JA" att flytta till en annan lägenhet.
Solen låg på fönstret i köket och vardagsrummet nästan lika länge som den låg på fönstret i ettan,
skillnaden här var att det var iallafall svalt när man la sig på sängen i sovrummet.
Jag har nu bott i denna lägenhet i 1 månad och känner mig ännu inte 100% som hemma.


Nu i skrivande stund är det ca en vecka tills jag ska träffa barnmorskan igen och
höra hur det är med lillen som nu börjar kännas lite obekväm att bära på, gör ont när lillen rör sig.

Oj, haha.. detta blev längre än planerat men det är "lite kort" om vad jag varit med om sedan den dagen
då jag inte fick förklara mig och satt och grät i månader.
Jag mådde rent ut sagt skit och ville inget annat än att gräva ner mig någon stans eller vrida tillbaka
tid och rymd för att få tillbaka den ända som jag älskade SHIFU much och som jag kan erkänna att
jag nog fortfarande gör.


Förlåt mig kära du för att jag känner som jag gör för dig ännu,
dock är det inget jag själv väljer och som det var mellan oss

i början kändes inget annat än som det bästa någonsin.

Men innan jag avslutar detta långa inlägg så vill jag dela denna låt

som under 2 dagar nu fått mig att få tårar i ögon vrån :(

 


Aja, tills nästa uppdatering
~enjoy

ANNONS
Av Tazzy - 5 juni 2014 12:30

Idag är det 14år sedan min Far (barnets Morfar) dog och som om det inte vore nog så lämnar barnets pappa

någon annan att vara pappa till barnet.. "jag fick inte vara med och bestämma" kom för fan inte

och säg det om detta barn.. för du fick många val!


Du sa själv "jag vill ha barn med dig"

sedan blev jag gravid.. fick humör svängar

och du börja bete dig som att allt snurra runt dig

Jag sa flera ggr att jag inte visste hur jag kände för dig

men ändå pressa du mig så jag blev stressad..


Nu har du mage, sitta där och säga att DET var jag!?

Att det var mitt fel att det inte funkade..

det var ALDRIG något OSS... 

Öppna dina ögon.. jag sa ju gång på gång att jag inte

visste hur jag kände för dig och jag sa även att du inte skulle

klara av mig då jag spelar TV/Konsol spel väldigt ofta..

Jag sa även att man som en flerbarns pappa borde veta

hur en blivande mamma kan vara och må.

Dröjde inte länge innan all skit föll och du lämnar barnet

som dessutom är OSKYLLDIGT!!



Varför är jag så sur för, om det nu inte var något mellan oss 2..

UNDRAR VARFÖR!!?

Kan ju lova att säker 90% av alla Mammor / Blivande mammor

kommer hålla med mig i detta :D


Du ÖVERGAV ett OSKYLLDIGT barn på grund av brister

mellan dig och mamman.. därför är jag ARG och FÖRBANNAD

 DIG!

(Men även alla andra pappor/mammor som gör så!)


Nu tänker jag inte försumma denna vackert soliga dag genom att sitta här

och kasta ut all min ilska på en Pappa som inte var mogen nog för att ha ett

barn även fast han har 6st andra med 6st andra kvinnor!


Tills vi hörs ~Enjoy

ANNONS

Presentation


Alla bilder på denna blogg är privata & får därför inte kopieras utan min tillåtelse!

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2015
>>>



Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se